Att två personer inte matchar i ett DNA-test betyder inte automatiskt att de inte är släkt med varandra. Vad en utebliven matchning betyder beror på hur nära släktskap man förväntar sig.
För nära förväntat släktskap är frånvaro av matchning ett allvarligt varningstecken.
Till exempel:
- Förälder–barn
- Syskon
- Halvsyskon
- Farbror/morbror & brorson/systerson
- Faster/moster & brorsdotter/systerdotter
Dessa relationer ska ge tydliga och starka matchningar. Om de inte gör det, är det en stark indikation på att något inte stämmer. Även andrakusiner (sysslingar) ska normalt sett ge en relativt tydlig matchning, men där kan variationen vara så stor att matchningen ibland blir betydligt svagare än förväntat.
För mer avlägsna relationer gäller andra regler
Ju längre bort släktskapet är, desto större roll spelar slumpen.
För till exempel tredjekusiner, fjärdekusiner, femtekusiner är det helt normalt att:vissa delar DNA som upptäcks i tester, andra inte.
Att två tredjekusiner inte matchar varandra är därför inte anmärkningsvärt. Det är statistiskt förväntat.
Arvet fördelas inte jämnt
Det är stor variation i vilka delar av sina föräldrars DNA ett barn ärver. Ett barn ärver ungefär 50 % av sitt DNA från varje förälder, men dessa 50 % är inte jämnt fördelade mellan far- och morföräldrar. I mitt fall fick mitt barn cirka 35 % från min mammas sida och 15 % från min pappas. Det innebär att hon naturligt får starkare DNA-matchningar, sett till släktskapets avstånd, från min mammas släkt än från min pappas – trots att släktskapet i teorin är lika nära.
DNA-tester ser inte hela arvet
De vanliga släkt-DNA-testen (så kallade autosomala tester) läser inte hela arvsmassan.
De mäter bara vissa utvalda positioner i DNA:t.
Utifrån dessa punkter försöker testbolagen avgöra vilka längre sammanhängande bitar som verkar vara gemensamma mellan två personer. Små osäkerheter, brus och luckor filtreras bort med hjälp av statistik.
Detta innebär att:
• olika bolag kan visa olika resultat
• samma släkting kan få olika total cM
• vissa släktskap kan missas
Ett viktigt fenomen: barn kan matcha när föräldrarna inte gör det
Detta låter för många omöjligt – men det händer i praktiken att barn har DNA-matchningar som deras föräldrar saknar eller att de matchar betydligt starkare än vad föräldern gör..
Jag har själv flera exempel där jag matchar med personer på 60+ cM som inte matchar med någon av mina föräldrar alls. I ett fall är det största gemensamma segmentet 36,3 cM.
Detta visar att DNA-tester inte är 100-procentiga i att identifiera alla verkliga matchningar. Det kan bero både på hur segment identifieras och filtreras, och på kvaliteten på testprovet.
Avsaknad av matchning är därför inte samma sak som avsaknad av släktskap.
Slutsats
Att två personer inte matchar i ett DNA-test betyder inte automatiskt att de inte är släkt. Vad en utebliven matchning betyder beror på vilket släktskap man förväntar sig.
För nära relationer är det ett allvarligt varningstecken. För mer avlägsna relationer, som tredjekusiner och längre bort, är det däremot helt normalt att vissa delar mycket lite DNA – eller inget alls – och att tester ibland missar verkliga samband.
DNA-tester är kraftfulla, men inte perfekta. De mäter inte hela arvsmassan och bygger på statistiska tolkningar. Därför kan resultat skilja sig mellan bolag, och vissa släktskap kan utebli i matchlistor trots att de finns i verkligheten.